Månad: april 2018

Recent Posts

Vi är väl alla där, antar jag – redan när vi skapas är vi i väntrummet.

Väntan på döden.

Det är väl det som får oss att jaga livet, medvetet eller omedvetet.

Min egen dödlighet skjuter jag åt sidan ibland. När det går. Det är andras framtida död jag förhåller mig som mest till. Mina barns, min mans, mina syskon, mina nära och kära och mina föräldrar. Att de som givit mig livet inte längre ska finnas.

Visst. döden väntar vi alltid på. Alldeles särskilt när vi är allvarligt sjuka.

Min pappa är där. Allvarligt sjuk. Något vi lever med, en konstant oro som trycks undan. Bort, bort.

Nu är han kanske på väg igen, in i en försämring. Vi vet inte. Vi är i dödens väntrum likaså, men kanske snarare ett närliggande väntrum. Väntan på besked om konsekvenser .

Hur förhåller en sig till väntan? Till oro? Ja just idag är det vin och krama barnen och leka med hunden och ha tillit till sjukvården.

Livet är förgängligt, alltid i dödens väntrum men alldeles särskilt för de som är i VIP-väntrummet. De som är brännmärkta, särskilt utvalda av Döden. Vi andra vet inte, än.

Men det är obarmhärtigt att stå utanför och vänta.

Väntrum stjäl livsenergi. Väntrum skyndar på döden.

Var är min skärm så jag kan distrahera mig lite.